Tankar från en arbetslös kamrat

Jag fyller 54 i år.

Vad tänker du när du läser det?

Jag är väldigt nyfiken på vad arbetsgivare tänker när de läser det – en gissning är:

för gammal, förbrukad, skadat gods.

Jag skulle önska att de tänkte – minst 11 år kvar att jobba och massor av erfarenhet i bagaget –

Vi ger henne en chans!

 

Igår började jag fundera på om jag inte har någon egenskap som kan klassas som funktionsnedsättning.

Jo, jag vet att det är en sjuk tanke – men jag börjar bli desperat i mitt jobbsökande som inte leder någon vart.

I fem veckor har jag haft turen att få praktisera på LO-distriktet i Västsverige och jag har drygt tre veckor till att se fram emot – men sedan då?

 

Arbetslösheten äter mig inifrån, sitter på mina axlar, böjer min rygg och förmörkar mina tankar.

Hur blev det så här? Varför har vi inte dragit i nödbromsen!

När slutade vårt samhälle att bry sig om människorna och människorna att bry sig om samhället?

Finns det någon plats för mig i den här världen eller är det fullsatt???

 

//Eva Nykvist