Föräldraförsäkringen

Har vi tid att vänta i 30 år innan barn ska ha samma rätt till sina föräldrar? Jag har gått vecka ett av ”Insikter”. Då sammanfattade vi föräldraförsäkringen på fem minuter. Det var inte det lättaste.

Såhär tycker jag. Jag är feminist. Och förälder. Det finns en till närvarande förälder till mina ungar. Vi har delat lika. Kan någon förklara för mig varför den andra föräldern inte skulle ha samma rätt att vara med våra gemensamma barn?

[read more=”Läs mer” less=”Läs mindre”]

1974 infördes föräldraförsäkringen. Då togs försäkringen ut av kvinnorna, 100 % faktiskt. Det var självklart att vi skulle ta hand om barnen och att männen skulle jobba. Precis så som det alltid har varit. En och två pappamånader senare är det fortfarande majoriteten kvinnor som tar ut föräldraledighet. 2013 var det 75 %.

 Vi hade ett eget ansvar att fördela dagarna som vi ville – ändå är fördelningen fortfarande inte jämställd. Är det för att papporna inte vill vara hemma med sina barn?

Ett tips i all välmening: fortplanta er inte. Ska vi fortsätta i samma takt som hittills kommer vi inte ha nått jämställdhet gällande uttaget i föräldraförsäkringen på minst 30 år. Männen tjänar oftast mer och det är det som hålls som det stående argumentet: ”i vår familj funkar det inte ekonomiskt att mannen är hemma”. Sen när blev pengar viktigare än barnets rätt att vara nära båda sina föräldrar?

 

Jag tycker att vi ska lagstifta om delad föräldraförsäkring. Hälften av dagarna till den ena vårdnadshavaren, hälften till den andra. Familjen mår bättre, både vuxna och framförallt barnen som får lika mycket tid med båda föräldrarna. Den valfrihet, att låta familjerna bestämma själva, som borgarna pratar så gott om har ni haft möjlighet att råda över sen för alltid. Den är förbrukad. Ni har inte fixat det själva – nu är det statens tur att ta över.

 

//Anna Bergström, Förtroendevald Seko och deltagare insikter kurs

[/read]