Döden – en naturlig del av livet

För att göra en lång historia kort.
När min äldsta son var i två/tre årsåldern försvann hans pappa ur våra liv.
Ena dagen var han där och i nästa var han borta. Det är sådant som sätter spår i en liten människa. Han behövde såklart prata om det och jag insåg att mitt största uppdrag var att lyssna.
Det jag fortfarande minns idag, några år senare är vilket tabu det låg över att prata om döden.
När jag ringde förskolan för att berätta vad som hänt blev de förskräckta och ville inte låta barnen komma dit. Rektorn ringde upp mig och förklarade att jag måste förstå att hennes pedagoger behövde utbildning för att kunna möta upp det traumat som min familj drabbats av. Bestämt svarade jag att det min familj behöver nu är stöd och det får framförallt min snart treåriga son bäst genom att få tillbaka sina rutiner efter den omtumlande tid vi haft.

[read more=”Läs mer” less=”Läs mindre”]
Inte bara där mötte vi motstånd i den redan svåra tiden vi hade. Bemötandet från andra vuxna när min son berättade vad som hänt var i vissa lägen horribla.
Ett scenario som utspelade sig flera gånger var när andra föräldrar pratade med min son när de skulle hämta sina barn:

Förälder- Har pappa hjälpt dig med den?
Min son – Nä, min pappa är död.

Reaktionen var omedelbar. Du kunde nästan skära med en kniv genom den tystnaden och kylan som uppstod. Man såg paniken i deras ögon.
En förälder som kanske sagt till sitt barn att hamstern har flyttat ut till en bondgård istället för att ta tag i det svåra, känsliga som döden medför. De som kanske så fint förklarar för sina barn att farmor är i himlen eller kanske bara sover.
Så kommer jag, med mitt barn och hotar förstöra det mjuka fluffiga liv de byggt upp. Med hemska ord som död hotar jag deras trygga tillvaro.
Oftast blev de bara tysta, tog sitt barn och gick.
Kvar stod jag. Med min son. Förstummad.
Hur blev det så här?
Varför känner vi behov av att ljuga för våra barn? För vi kan säkert rättfärdiga det med att vi besparar de sorg. Men hur blev sorg en känsla som ska uteslutas ur våra liv?
När blev döden något onaturligt?
Döden som på många sätt är den naturligaste delen av livet.
Döden ska inte behöva få vuxna att möta ett barn i sorg med kyla och rädsla.
Vi föds, lever och dör.

 

// Mikaela Lind, LO:s Ombudsmannautbildningen & tvåbarnsmamma

[/read]