Feminism

Varför behöver IF Metall som organisation arbeta med jämställdhet? Jag fick den här frågan av Fanny Högrell på IFMetall som ju utbildar handledare i jämställdhet.

Mitt svar blev: Oj, vill du ha en roman? För att det behövs förstås, IF Metall liksom alla andra fackliga förbund är ju krasst stockkonservativa och med fördomsspjället på vid gavel kan man ju fundera på hur många hundra år det kommer att ta innan det blir riktigt jämställd.

Men lite mer nyanserat då….. som facklig organisation ska vi ju jobba med frågor som våra medlemmar tycker är viktiga men jag får i alla fall för mig att vi också ska gå i bräschen med vissa frågor och faktiskt utbilda medlemmar i sånt som är bra för samhälle och mänskligheten i stort. I min värld är det lite konstigt att det fortfarande sitter förtroendevalda på ganska så höga poster som inte riktigt förstår vitsen med jämställdhet utan mest för syns skull försöker anamma idén om 30 % representation av minoriteter i beslutande organ och t.o.m. räknar in suppleanter i dessa 30 %.

[read more=”Läs mer” less=”Läs mindre”]

Som organisation, i alla led, måste man föregå med gott exempel och kanske t.o.m. våga gå ett steg extra OCH inte minst inse att man inte är Guds gåva till mänskligheten och oumbärlig utan kanske måste stå tillbaka för att släppa fram kvinnorna. Just nu känns det som man på flera håll mer fokuserar på siffror och varannan-princip än att faktiskt göra det som är nödvändigt, kliv tillbaka!

Utan att peka ut någon kan jag ju tycka att det är lite sorgligt att vi idag har kvinnor i ledande befattningar vars största egenskap är att de är attans lik en man i sitt ledarskap. Då har vi ju knappast kommit någonvart alls i jämställdhetsarbetet, vitsen med det hela måste ju vara en förändring till det bättre, till en värld där kvinnor tillåts leda och se på saker och ting ur sin egen synpunkt och inte försöka efterlikna någon annan (man).

Kanske skulle avtalsförhandlingarna se en smula annorlunda ut om kvinnor tilläts påverka utan manliga aspekter på det hela, kanske vi inte skulle ha 8 timmars arbetsdag utan arbetstidsförkortningen lades där den borde ligga, på var dag, vad vet jag? Kanske övertidsersättningen skulle vara så hög att arbetsgivarna lärde sig planera bättre och inte längre tyckte att det var värt pengen att ha folk på arbetsplatserna i tid och otid utan istället befann sig hemma hos sina barn? I synnerhet männen! Vi jobbar ihjäl oss och det främjar knappast jämställdheten.

Det finns ett annat problem med det alltmer uppskruvade tempot på våra arbetsplatser, folk tycker sig inte ha tid att engagera sig fackligt, detta gäller i synnerhet kvinnorna då de har någon slags inneboende syster duktig syndrom, där de tycker sig måsta vara så duktiga för att kunna hävda sig gentemot männen. Dessutom ska de ju planera allt de ska göra hemma eftersom karlsloken de råkar vara med tycker att det är viktigare att jobba över än att ta hand om något hemma, mat och barn typ. Kanske något tillspetsat men dock. Det finns lite att jobba med….om man säger så.

 

// Conny Nyman, deltagare insikter v. 45-46 (2015)

[/read]