Rapport skrivning

Under min utbildning för att bli ombudsman så har jag fått kasta mig ut i flera både spännande och utmanande nya saker. Men det som utmanade mig mest av allt det var Rapportskrivningen. Detta är något som jag aldrig ens tänkt tanken att jag skulle göra. Och hade jag inte varit tvungne så hade jag heller aldrig gjort det. Och då hade jag ju missat något.

Problem med det hela var först och främst att hitta en vinkling kring ämnet ”Organisering”. Sen var det att hitta tid att skriva. Och det är inte bara skriva man ska göra. Det ska undersökas, intervjua och hitta statistik. Provskrev gjorde jag, läste igenom och skrev om. Vi fick som tur var skickat till oss gamla rapporter som skrevs året innan. Så att vi kunde se lite hur man kunde lägga upp det och även omfånget av rapporten. Det var jättebra att ha dessa från förra året att kolla på. Då kändes inte uppgiften så enorm längre. De rapporter jag hade läst var ju mer som en hel bok. Och så jättelånga behövde de inte vara.

[read more=”Läs mer” less=”Läs mindre”]

När jag väl hade fått ihop rapporten och kände mig nöjd med den. Så kom nästa utmaning., Göra en Power Point, detta har jag heller aldrig gjort tidigare. Men det var lättare än jag trodde. Så kom då dagen som vi skulle redovisa själva rapporten med hjälp av Power Point presentationen. Jag är van att tala inför publik både större och mindre, så det kändes inte svårt. Och jag skulle redovisa näst sist dag 2. Kändes först jätte bra, jag kunde bara slappa och lyssna på alla fanatiskt rapporter. Den ena bättre än den andra. Alla hade valt jätte viktiga ämnen.

Och nu börja min oro, hade jag valt ett tillräckligt intressant ämne? Eller var det bara en fis jämfört med de andras? Skulle den duga eller skull jag bli sågad vid fotknölarna. Men jag blev godkänd. Jag fick bra feedback och det värmde gott i hjärtat av alla snälla ord som kom från mina kamrater och förbundsfolket som var där. De hade bara gott att säga om min rapport. Jag hade inte behövt att oroa mig. Och så här i efterhand så var det en fantastisk och utvecklande uppgift som jag fick chans att göra.

Man ska inte vara rädd för utmaningar. För man klarar så mycket mer än man tror. Man växer enormt på att göra något nytt. Och vad gör det om man någon gång misslyckas? Då har man ju åtminstone försökt.

// Ulla britt Thor, deltagare LO ombudsmanautbildningen

[/read]