Nattsudd

”DU ÄR JU RADIKAL!” ekar det I rummet. Det lämnar nästan en bitterhet I munnen, och jag känner hur jag instinktivt kryper ihop. Radikal? Jag? Radikaler är ju sådana där jobbiga som vill ha ändring hela tiden. Och det räcker ju inte med små skiftningar heller! Nej, det ska ju vara världsomfattande och påverka på flera plan! Det ska vara omvälvande och gärna lite extremt. Om tankarna dessutom avviker från traditioner så är det bara bra! Vill jag verkligen det? Har JAG verkligen sådana åsikter? Ja. Det har jag faktiskt. Och jag vill verkligen inte bara ändra på hemmaplan, utan jag vill ändra hela världssamhället.

[read more=”Läs mer” less=”Läs mindre”]

Att andra inte vill det gör mig lite förbryllad, för det innebär samtidigt att de är okej med hur världen ser ut idag. Eller åtminstone inte har tänkt tanken, vilket I mitt huvud är precis lika skrämmande. Förändring kan vara precis lika otäck som upplyftande, något som jag ofta finner hänga ihop med vad för form av tanke man har av det okända. Vissa vill ha koll på läget och då kan förändring I mångt och mycket vara skräckinjagande. Andra längtar efter att få kasta sig ut I det mörka djupet, I ren förhoppning om att få virvla med strömmen åt alla håll och kanter. Jag själv är någonstans I mitten, jag tycker om att få sitta på bryggan med fötterna I vattnet.

Men vad jag framför allt är, är en drömmare. Det som är det absolut härligaste med drömmar, är att där har man råd att kosta på sig. Jag kan drömma om att ta det där djupdyket, utan att faktiskt göra det – men ändå få en bild framför mig som är oerhört beskrivande. Vad som är ännu härligare är att när jag väl har fått vända och vrida på den där nöten tillräckligt mycket, så känner jag mig tillslut så säker I den att jag faktiskt vågar fullfölja den också. Tillslut så klarnar det där mörka vattnet och blir istället sådär härligt, skimrande turkosfärgat och då verkar det faktiskt riktigt härligt att få hoppa i.

Jag vill förändra världen, för I dagsläget är den skev. Å ena sidan har vi en grupp på 62 personer som äger lika mycket som resten av jordens befolkning, å andra sidan har vi extremt förtryck, fattigdom, ja, ren och skär misär. ”Men vi har ju faktiskt bra saker också” kläcker många ur sig som replik, helt utan att tänka på att det som är bra, är faktiskt inte bra nog.

Så mitt svar på den ursprungliga kommentaren är att jag tänker fortsätta drömma. Jag tänker fortsätta drömma om den dagen då jag vaknar upp och slipper läsa om svält, krig och orättvisor. Jag tänker fortsätta drömma om den dagen då folk inte behöver leva för att arbeta. Jag tänker fortsätta att drömma om den dagen då jag faktiskt känner att det här samhället gillar jag och framför allt så tänker jag att fortsätta att drömma om vägen dit, så att jag en dag kan ta det där djupdyket och försöka göra mina drömmar till sanning.

// Sara Flink, 2016-02-18, kursdeltagare insikter v.7-8 (2016)

[/read]