Vi älskar våra arbeten men hatar våra arbetsvillkor

Mitt namn är Joacim.

Jag jobbar som personlig assistent på ett privatägt vårdbolag. På mitt jobb är vi ungefär 100 anställda i företaget, en del jobbar heltid, andra jobbar deltid och så givetvis en hel del ovärderliga vikarier.

Det finns ca 40 000 personliga assistenter i hela landet som jobbar under samma avtal som jag själv, alltså Bransch G/Vårdföretagarna.

En personlig assistent är just personlig assistent.

[read more=”Läs mer” less=”Läs mindre”]

Vi jobbar nära brukaren, oftast i dennes hem eller arbetsplats och bistår med den hjälp som den brukaren inte kan klara av på egen hand.

Det kan rörda sig om allt från påklädning, dusch och tvätt, se till så att brukaren får i sig mat, vara brukarens minne, sköta hushållsekonomin eller kontakter med vårdinrättningar och myndigheter… Kort sagt det mesta som den personen skulle ha utfört om denne var frisk.



Jag trivs bra med det arbete jag har och utför, har jobbat där sedan 2009 och har väl inga planer på att sluta heller.

Men, det finns något hotfullt där borta vid horisonten – De nya avtalsförslagen från arbetsgivarorganisationen.

 


För samtidigt som vi idag älskar våra arbeten hatar vi många gångar våra arbetsvillkor.
Förutsättningarna för den personliga assistansen styrs i stor utsträckning av assistenternas anställningsvillkor.

Vilken anställningstrygghet, lön, arbetstid, semester och arbetsmiljö assistenterna har påverkar hur den assistansberättigade kan använda assistenten och därmed också vad som är assistansens innehåll.

 

Vi är just nu inne i en avtalsrörelse där jag själv ingår i avtalsdelegationen för Kommunal, och har mött arbetsgivarorganisationens förslag på vad de anser att vårt arbete är värt, och det är en obehaglig läsning.

Arbetsgivarorganisationen Almega tycker inte att vi som utför deras arbete är värda att uppskattas.



Almega tycker inte heller att vi är värda någon reallöneökning så som övriga civiliserade världen får.

De anser att vi inte är värda en fast anställning eller månadslön.

 

De vill till och med utöka jourtiden vilket kommer att innebära fler timmar på jobbet till lägre löner och ännu mer tid borta från våra familjer.

 

De tycker inte heller att vi behöver några lägstalöner, för då får dom ju sätta så låga löner dom vill…bra va?…Eller?

 

De tycker inte heller att vi ska ha någon anställningstrygghet, utan vi ska kunna bli uppsagda och arbetslösa på stående fot, idag har vi endast 14 dagars uppsägning.

 

Kommunal har en vision: Viktiga jobb värda att älska – dygnets alla timmar.
Visionen speglar betydelsen av medlemmarnas arbete men innebär också ett mål för hur medlemmarna borde få känna på sina jobb.

 

Vi vet att när man har trygga anställningsvillkor och samma förutsättningar som alla andra på arbetsmarknaden så har man större möjligheter att göra ett bättre jobb och ha ett långsiktigt engagemang i sitt arbete – vilket i sin tur är oerhört viktigt för brukarna, alltså alla dom som verkligen behöver assistans för att klara sin vardag.

 

Vi har därför ett flertal åtgärdsförslag på hur vi ska kunna få vårt arbete mer attraktivt, känna större arbetsglädje, trygghet på arbetsmarknaden och samma anställningsvillkor som alla andra i samma bransch.
Vi kräver bl a:

 

  • Fast anställning
  • Månadslön.
  • En månads uppsägningstid, precis som alla andra.
  • Lägstalöner och ersättningar ska höjas i nivå med löneökningarna.
  • Tydliggör reglerna kring uppsägning så att LAS gäller även för oss.
  • Slopa alla All Inklusive-löner där all ersättning för kvälls, helg och storhelgsersättningar ingår.
  • Vi kräver även begränsningar för användandet av jourtiden.

 



Tänk er själva, ni får jobb som personlig assistent.
Arbetsgivaren lovar marknadens högsta löner inom branschen…
Ni skriver under anställningsbeviset glad i hågen och med förhoppningen om att nu kommer ni att få en kanonlön.
Sen kommer smällen! 
I det finstilta som ni missat på grund av oklara anledningar står det att du inte får någon extra ersättning för arbete sena kvällar.

Inte heller något extra då du tvingas jobba helgpass och då kanske två helger på raken eller mer.

Att du skulle få någon storhelgsersättning fanns heller inte med på lönen…varför då? 
Jo för att du går på All-inclusiveavtal.

Då är allt sånt redan på ett finurligt sätt inbakat i din lön.
Nån semesterersättning får du inte heller för den måste du lägga undan själv varje månad, just från din lön…kul va?

 

 

Säg så här; 
Du går till banken och behöver låna pengar. 
Din handläggare där ser att du bara är timanställd och dessutom anställd på svaga grunder utan uppsägningstid…tror du då att du kommer att beviljas lån för en bostad eller kanske en bil?

 

Kommunals vision: Viktiga jobb värda att älska – dygnets alla timmar, det är något vi alla måste slåss för.

Vi har länge suttit alldeles för stilla, alldeles för länge, i båten och låtit arbetsgivarna sköta rodret.
Nu är det dags att vi tar över rodret och styr oss på rätt kurs med vinden i ryggen och visar dom att våra arbetstimmar, dom måste få kostar pengar!!
Vi jobbar inte gratis!!
Vård måste få kosta pengar!

 

Jag vill avsluta med att citera en man, han var LKABs första disponent i Kiruna för över 100 år sedan, han hette Hjalmar Lundbohm
Han tillhörde trots allt arbetsgivarsidan och drev gruvan nästan som sitt privata företag men hade verkligen förstått det där med bra personalpolicy.
Det här är ett av hans citat jag verkligen hoppas på att fler arbetsgivare kunde förhålla sig till:

”Vill ni ha bättre människor så förbättra deras levnadsvillkor, höj deras löner, minska deras arbete, ge dom bättre föda, ljusare vackrare och rymligare bostäder, öka deras kunskaper och låt vetenskapen tjäna dom, låt konsten förfina dom, ge dom sunda förströelser, och trygga deras ålderdom…”

 


Med dom orden vill jag tacka för mig!

// Joacim Ljadas, deltagare Informera & Agitera v. 33 (16)

[/read]