Kamrater!

För arbetarrörelsen i allmänhet och dess fackliga gren i synnerhet, är kampen för alla människors lika värde en av de fundament som måste stå orubbliga oavsett tidsperiod och oavhängigt hur vindarna blåser i landet.

Vi har tagit lärdom från vår stolta historia som vi arbetat med under veckan – av Per Albin Hansson att i folkhemmet ” ser icke den ene ner på den andre.”. Av Olof Palme att ”Det får inte finnas vi och de – det finns bara vi.” och i nutid av vår ordförande Karl Petter

Thorvaldsson att ”För oss är kampen mot rasism och främlingsfientlighet en facklig kärnfråga.”

Det okuvliga människovärdet ska vara en självklarhet från vaggan till graven. Oavsett om det är i skolan eller sjukvården, om det är i rättsväsendet eller idrottslivet, så ska allas vårt lika värde vara en lika grundläggande som genomsyrande röd tråd som ingen eller inget får rucka på. I detta människovärde ingår rättigheten att vara såväl jämlik som olik. Man får tro, tycka och tänka olika, se olika ut och helt enkelt i all sin komplexitet vara den man är.

Kanske är kampen för allas lika värde ingenstans mer viktigt än ute på våra arbetsplatser. Här gör alla sin insats för såväl samhället som för sitt eget levebröd. Här samspelar vi efter bästa förmåga för att uppnå både resultat men också drägliga villkor och här tillbringar vi en mycket stor del av vår vakna tid.

 

Mötesdeltagare!

Om inte facket – d.v.s. vi – tar kampen för alla människors värde, vem ska då göra det?

Kampen utspelas i vardagen, i fikarummet och vid möten med människor dagligen. Det handlar om våra medlemmar och de som ska vara våra framtida medlemmar.

Tar vi inte kampen sviker vi det fackliga löftet.

Tar vi inte kampen är våra värn inget annat än tomma ord.

Tar inte vi kampen så lämnar vi öppen väg för rasismens fula tryne att breda ut sig än mer i hela Sverige.
Nu tar vi kampen!

 

// Sven-Ove Löf, deltagare insikter på Runö