Rätt ska va rätt!

Nyss fyllda 21 år, 1993, i början av mars, drog säsongen igång på restaurangen igen efter 2 mån stängt. Pigg och glad gjorde jag mig hemmastadd i ”min” lilla hörna i köket, som var kallskänken. Det var så roligt att börja jobba igen! Stämplat i 2 mån.

Restaurangen var säsongsrestaurang från 1 mars-20 dec. Jag påbörjade min 3:e säsong. Månaden rullade på med dagens, a la carte och det berömda smörgåsbordet varje söndag. Det var jättekul! Mat på längden och tvären. FULLT ÖS! Så kom 1:a lönen. VA?!  Inte mer? Ingen löneökning?! Konstigt! Jag anade att nått var fel. Tog kontakt med HRF (Hotell och restaurangfacket) i Malmö. Sonja Svärd, som hon hette, frågade om jag hade nåt anställningsbevis för den nya säsongen eller nåt för dom andra säsongerna. Jag visste inte vad det var för papper eller att jag skulle haft det för varje säsong. Hon sade till mig att be min chef att skriva ut ett sådant.

Dagen efter bad jag min chef, ”Bengt”, att skriva ut ett anställningsbevis till mig. Han blev lite ställd och sade att jag skulle få det under dagen. När jag var klar för dagen så gick jag och frågade om mitt anställningsbevis var klart. Han bara tittade på mig och sade lite kort – ”Du får det imorgon.”

Den veckan bad jag om det flera gånger. Kände mig jättetjatig. På måndagen, som var min lediga dag, ringde jag till Sonja på HRF och berättade hur det gått. Hon sade till mig att fortsätta ”tjata” på om det och ”stå på mig”. Dagen efter (tisdagen), på fikarasten, bad jag om mitt anställningsbevis… IGEN! Jag sade att jag måste ha det denna vecka. Han sade att hans fru, ”Gudrun”, skulle fixa det. På fredagen hade jag fortfarande inte fått det.

Nu ”kokade” det i mig. Jag var duktigt trött på detta! Jag gick in till ”Gudrun” på hennes kontor och frågade vart mitt anställningsbevis tagit vägen. Hon tittade på mig och sade – ”Javisst ja! Det har jag glömt bort. Du får det i helgen.” Vad hände då? Jo ”Gudrun” kom på söndagen bort till mig i kallskänken, när jag hade som mest att göra. Det var flera fat ifrån smörgåsbordet som skulle fyllas på. Förrätter och desserter skulle fram. Det var väldigt stressigt just då. Hon lägger anställningsbeviset på bänken och ber mig att skriva på det. Glatt överraskad skrev jag på det, utan att läsa igenom det. När jag körde hem, lade jag det på 1:a bästa brevlåda.

Några dagar senare fick jag ett telefonsamtal ifrån Sonja på HRF. Hon berättade att jag hade skrivit på, att jag arbetade som en hjälpreda i köket. Inte som 1:e kallskänk. Det var ju det arbetet jag hade sökt och fått hösten -91. Hon tyckte att jag skulle anmäla honom och ta detta till en förhandling. Det ville jag göra. Jag kände mig totalt grundlurad utav honom. Tjänsten jag sökt i platsjournalen var ju som 1:e kallskänk och lön enligt avtal.

Sonja på HRF förberedde mig på att det skulle bli en tuff tid framöver och att det kunde ta upp till 2 mån innan det kunde bli någon förhandling. Hon talade också om att jag endast kunde ta strid om dessa månader, på denna säsongen -93, inte på dom andra bägge, då jag inte hade papper på dom. Jag kände att det skulle jag göra. Han skulle ”sättas” dit. ”RÄTT SKA VA RÄTT!”, ringde i mitt huvud. Detta var fel.

Tiden/dagarna där efter mådde jag jättedåligt. Pratade mycket med mina föräldrar. Dom var chockade över det här. Dom kunde knappt förstå att ”Bengt” och ”Gudrun” hade gjort såhär. Det var ju en så berömd restaurang i Skåne och dom var ju snälla och trevliga. Mamma och pappa tyckte att det var mycket bra gjort utav mig, som anmält honom till facket HRF. Dom stöttade mig. Jag började må sämre och sämre. Fick magkatarr. Arbetsmiljön var direkt odräglig. ”Bengt” var 1:e kock i köket och vi pratade knappt med varandra. Jag fick reda på att 2:e kocken och några servitriser inte hade koll på sina löner och att dom behövde anställningsbevis. Dom började också ana oråd om sina löner. Dom tyckte att det var bra av mig som anmält honom. Det kändes skönt att ha några arbetskamrater på min sida.

Det gick någon vecka och i slutet av april kallade ”Bengt” in mig i fikarummet. Han skällde på mig och undrade varför jag anmält honom och varför jag ville ha en fackförhandling. Han tyckte att jag hade lurat honom. Jag tog ett djupt andetag, som mamma sagt till mig att göra, sträckte på mig och spände ögonen i honom. – ”Det är inte jag som lurat dig. Det är du som har lurat mig. När jag sökte tjänsten i Platsjournalen för 2 år sedan så stod det klart och tydligt att det var 1:e kallskänk och att det skulle vara lön enligt avtal, men det gör ni ju inte. Det är ni som har lurat mig.” Jag vände på klacken och marscherade ut i ”min” lilla hörna i köket. Imponerad av mig själv över vad jag sagt till honom. Det kändes kanon, men efter några dagar sjukanmälde jag mig. Det gick inte att jobba där.

I slutet av juni blev jag så äntligen kallad till fackförhandling på restaurangen. Mitt fackombud och hans fackombud var också på plats. Det var väldigt spänt. ”Bengt” hälsade knappt på mig. Han såg väldigt risig ut. Han sade att jag hade ställt honom på pottkanten och skitit ut honom. Han tyckte att det var för jäkligt att jag hade varit sjukskriven. Jag satt och bet mig i tungan för att inte säga något. Tänkte för mig själv att det var lika gott åt honom. Så många som han hade lurat genom åren.

Jag fick ut retroaktivt för dom månaderna på den säsongen -93. Dom tidigare säsongerna -92 och -91 hade jag inte papper för. Jag fick gå på egen begäran. Det kändes så skönt att jag fick en uppgörelse. Fick reda på en tid efteråt att flera stycken hade slutat. En servitris hade gått på samma lön sedan hon var 15 år gammal i 6 år. Ibland arbetade hon som Hovmästare och då på samma lilla peng. Dom var tacksamma över att jag hade ”hjälpt” dom eller rättare sagt tagit tag i det och anmält honom. Dom sade till mig – ”RÄTT SKA VARA RÄTT! Bra gjort Anna-Karin!”

Detta lärde mig att man måste vara om sig och kring sig. Ta reda på vad som gäller med papper, avtal, löner m.m. Facket är till för att hjälpa och dom hjälpte mig.

RÄTT SKA VARA RÄTT!

 

// Anna-Karin Oskarsson, Kursdeltagare insikter

(Namnen är påhittade)